Nog märks det att man varit borta

Har haft ont i magen de 2 senase veckorna av och till. I söndags försvann värken men mitt urin har varit missfärgat i några dagar och på morgonen började jag vara lite gul i ögonvitorna. Efter ha googlat ett tag så hittade jag i alla fall på sjukvårdsupplysningen sida att det kunde vara gallblåseinflammation och man måste kontakta läkare omedelbart.

Jag kände mig dock helt frisk men efter påtryckningar av syster och John så ringde jag sjukvårdsupplysningen  som sa att det bara var att packa necessär och att jag skulle bli inlagd på sjukhuset. Hallå! Jag har väl inte tid med det, jag skulle ju jobba dagen efter. Jag packade i alla fall ner ett ombyte och alla skolböckerna (man måste ju förena nytta med nöje - undrar bara vilket av dem som är nöjet). Jag hade inte hunnit äta lunch så jag gjorde inte det i tanke på att de då lättare kunde göra undersökning eller vad de nu behövde göra.

Inne på akuten tog de en massa prover som visade sig inte vara bra - trots att jag kände mig friskare än jag gjort på veckor. Jag blev inlagd på kirurgavdelningen med dropp i armen i en sal med 3 andra pensionärer som snarkade, jämrade och sprang på toan hela natten. Oskön säng, osköna kuddar, droppslang som de av någon dum anledning satt i armvecket som man bara trasslade in sig i och fick absolut inte böja armvecket för då hindrade jag flödet. Prova själv och se hur skönt det är att sova och hålla armen spikrakt ner. 

Näe, inte blev det många timmars sömn. Igår kominte läkarna förrens vid 13-tiden pga akuta operationer och sa att mina värden fortfarande inte såg bra ut och att jag skulle få fara på röntgen dagen efter. Nej stopp nu sa jag. Jag klara inte av att vara här en dag till då skiter jag i allt och far hem. Läkarn blev lite sur på mig och berätade att de kunde inte hålla kvar mig mot min vilja men avrådde mig starkt att åka hem. De lyckade i alla fall skrapa fram en tid på röntgen igår och i dag på morgonen var mina värden bättre och jag fick åka hem. 

Ska tillbaka på torsdag och ta nya blodprover och sedan om någon vecka ska det operera bort gallblåsan.


Det var så skönt att få åka hem, igår kväll höll jag på att bryta ihop (gjorde nog också det) när de vid niotiden rullade in ytterligare 80+ på rummet och som ligger 1 meter ifrån en och snarkade högt. Är man inte sjuk innan man kommer till sjukhuset så blir man då det när man är där. Det var nära att jag skulle slita ut alla nålar och ta mina grejor och fara hem. Men jag sansade mig och tog på mig hörlurarna med högsta ljudet på RIX FM och bet ihop.

Men nog märks det alltid att man varit borta 2,5 dagar. Allt som har ätits och ätits ur är fortfarande framme i köket. John hade förvarnat mig när han skjutsade hem mig så jag inte skulle få en chock. Tur att jag varit så uttråkad medans jag legat på sjukhuset att det faktiskt inte kändes så jobbigt att städa bort.





Imorgon ska jag äntligen få fara på jobbet : )


Vi ses

S


Kommentarer
Postat av: Syrran

Men älskade syster. Vad är det du säger, ska de operera bort gallblåsan? Vad ska du få som ersättning då?



Sköt om dig,,,kram



Sophie

2010-10-05 @ 15:41:14
Postat av: Therese

Vad skönt att du börjar må bättre igen och de bestämt att ta bort det som gör dig illa. Kram

2010-10-05 @ 21:01:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0